Krävs det nya tankar för morgondagens äldreboende?
Om någon fråga har blixtbelysts av coronaåret 2020, är det boendesituationen för våra äldre. Kan vi bygga bostäder där man kan få kvalificerad vård på ålderns höst, men som samtidigt är riktiga lägenheter? Och som tar hänsyn till framtida pandemier?
— Det är ju inte så att äldre har ett helt annat behov av bostäder. Det är ju i grunden samma för alla människor. Men den här gruppen har vissa behov som gör att man måste anpassa den på vissa sätt, säger Jacob Haas, arkitekt och affärsutvecklare på ÅWL.
Tillsammans med professor Catharina Nord vid Blekinge Tekniska Högskola har han inlett en dialog om hur man ska kunna vidareutveckla olika boendeformer för äldre. Siktet är inställt på att omvandla dialogen till ett forskningsprojekt i ämnet.
I Sverige i dag finns det tre typer av boendeformer som är specifika för äldre. Dels seniorboenden, som oftast är bostadsrättsföreningar där ett krav för medlemskap är att man är lite äldre. I huset finns sedan utrymmen och möjligheter till social samvaro och samarbete.
Steget efter det är trygghetsboendet, som är för de som fyllt 70 år. Ibland finns trygghetslägenheterna på den öppna bostadsmarknaden, ibland är de behovsprövade av kommunen. Där finns ytterligare en nivå av resurser, med bland annat personal och gemensamma utrymmen.
Därefter följer särskilt boende, som är behovsprövat. Dit kommer de som har allra störst behov av vård. Ofta har de bott på ett trygghetsboende eller haft hemtjänst innan de kommer dit.
Problemet är att glappet mellan trygghetsboendet och det särskilda boendet är för stort. När man är så sjuk att man får plats på ett särskilt boende är man ofta så skör att flytten i sig kan vara förödande.
Just därför ser Jacob Haas och Catharina Nord en tydlig potential i just trygghetsboendet. Där behåller man ett socialt sammanhang – och den lägenhet som är ens hem.
— Det fina med den boendeformen är att man kan flytta dit innan man är i så dåligt skick att man inte riktigt landar i en social miljö. Gör man det kommer man också att må bättre och man får ett socialt sammanhang med flera andra människor som bor där. Och hör och häpna: då blir inte vårdbehovet lika stort.
Men när vårdbehovet blir större, flyttar man oftast till ett särskilt boende. Och att som sjuklig och gammal flytta är en påfrestning i sig.
— Jag gjorde en studie om det, och flera av de jag pratade med kom inte ihåg sin flytt alls – trots att de var helt klara i huvudet. Det hade varit en sådan extrem stress för dem. Det är bättre om man kan flytta tidigare, säger Catharina Nord.
Viktigt att ifrågasätta gamla sanningar
Men tänk om man kunde planera och konstruera ett trygghetsboende där vård och omsorg kan utökas vid behov? Där en allt mer sjuklig person kan stanna kvar, få den vård som behövs – men utan att ge avkall på den trygghet som finns i ett boende där man bott i flera år?
Det ideala, menar Catharina Nord, är om arkitektkåren kan komma in tidigt i processen, istället för att modifiera om befintliga trygghetsboenden.
— Att laborera med hur boende och personal kan samverka och hur det kan fungera i olika konstellationer – det är en uppgift för en arkitekt. Arkitektens bästa gren är ju att hitta på innovationer, man använder arkitekter alldeles för dåligt, säger hon.
Vilken typ av bakgrund är mest lämpad för att rita den här typen av äldreboenden?
— Det finns kontor i Sverige som är specialister på särskilda boenden, och de gör det väldigt bra. Men det blir ofta exakt det som efterfrågas. Ibland kan det vara mer fruktbart att ta in någon som inte vet ett smack om äldreboenden. Om man ska ha någon erfarenhet så ska det nog vara att rita bostäder. Det handlar om att kunna rita små och väldigt effektiva lägenheter.
Hon får medhåll av Jacob Haas.
— Erfarenhet av att rita bostäder är extremt applicerbar för alla former av äldreboenden. Boendemiljöer ska ha samma kvaliteter, oavsett sort. Det ska vara ett hem, man ska trivas och vara trygg, kunna leva ett liv med sociala kontakter och kunna sova gott om nätterna, säger Jacob Haas.
