Barnen formar våra bästa lekmiljöer

Miljön i våra städer ska vara inkluderande och skapta för hela samhället, även för våra minsta invånare, barnen. Det är viktigt, inte minst för att det är ett lagkrav, att involvera barnen i deras närmiljöer för att skapa tryggare, mer välmående och hälsosamma platser.

Att ta in barns tankar och behov är nödvändigt då de kan visa oss saker som vi vuxna varken förstår eller vet. Oftast används en barnkonsekvensanalys (BKA) eller en integrerad barnkonsekvensanalys (IBKA), där den integrerade analysen även innefattar återkoppling till barnen och låter dem ge respons på det framtagna förslaget.

Det finns flera olika tillvägagångsätt för att samla in barns tankar och synpunkter, allt ifrån strukturerade gå-turer, platsbesök, intervjuer till observationer. Vilken typ av metod man använder avgörs ofta av vilka som tillfrågas och vilken ålderskategori barnen är i.

— När man frågar barn om deras miljöer är det i regel alltid bra att vara på plats. Då kan vi följa barnen när de leker och se hur de använder miljön. Antingen har vi en strukturerad gå-tur med barnen, eller så låter vi dem helt enkelt leka fritt och ser både hur och när de leker och vad de leker med. Vi låter de ofta få rita, visualisera, använda post-it-lappar och markera med färger för att de ska kunna kommunicera deras tankar. Idag finns det även en hel del digitala lösningar vi kan använda, där barnen själva exempelvis kan registrera saker i sin omgivning, säger Elin Billberg, landskapsarkitekt på ÅWL som genomfört flera analyser i sina projekt.

Det har visat sig att det skiljer sig en del kring hur barn och vuxna värderar sin omgivning. Man ser att vuxna ger respons på det de förväntas ge respons på, medan barn ger respons på allt möjligt.

— Ja det här är verkligen intressant. En sten, klipphäll, backe eller annan naturlig plats kan vara minst lika intresseväckande för barn som en ditplacerad aktivitet som en gunga eller en rutschkana. Med hjälp av barns filterlösa blick kan de visa oss saker som vi vuxna inte kan förutse, säger Elin.

En annan viktig fråga är hur vi kan skapa mer inkluderande miljöer för barn.

— Det är viktigt att synliggöra olika aktiviteter och målgrupper. Det ska finnas miljöer där både tjejer och killar känner sig bekväma. Det handlar bland annat om att utveckla andra miljöer än bara tävlingsinriktade, som exempelvis en fotbolls- eller basketplan. Det blir ofta lite bortglömt, men det är minst lika viktigt att det finns utrymme för lugnare sociala platser, säger Elin.

Tidigare byggdes det många små lekplatser som ofta låg nära hemmet. Idag ser vi allt fler större lekplatser och upplevelseparker, men som ligger längre bort. Men vad händer när avstånden till lekplatserna blir större och hur påverkas barnen?

— Det här är en jätteviktig fråga. De större upplevelseparkerna är superbra, men de får inte ersätta de små lekplatserna i närområdena. De större parkerna ligger längre bort och blir därför ofta en helgutflykt. För att få den där vardagsleken är de små parkerna oersättliga. Det är dit barnen kan springa på vardagarna, där de samlas och får kompisar i sitt närområde. Om inte leken är lättillgänglig så blir det lätt att barnen håller sig hemma och blir mer stillasittande och det vill vi ju verkligen inte, säger Elin.

Elin Billberg, landskapsarkitekt