Krönika: En vår som skapat nya möjligheter

Våren 2020 ställdes vi inför något helt nytt. Livet påverkades i alla dess beståndsdelar. Privat såväl som yrkesmässigt. Effekterna var stora och uppenbara på samhället i Sverige såväl som globalt.  Osäkerheten det skapat, och omställningen det innebär ser ut att följa med oss en lång tid framöver. När vi nu börjat anpassa oss till nya förutsättningar och passerat den akuta fasen där beteenden och arbetsmetoder behövt förändras, närmar vi oss nästa fas. Nu är det dags att blicka framåt, mot hösten och nästa år och fundera på hur vi skapar uthållighet i en föränderlig tid, och hur våra gestaltade lösningar behöver anpassas till en ny framtid.

Jag tänker att kriser är en plats där nytänkande och innovation föds. Vi tvingas tänka om och tänka nytt. Vi utmanas till att finna nya sätt att samarbeta. Vi behöver ifrågasätta hur vi gjorde saker igår och hitta vägar för att skapa lösningar på nya utmaningar och problem. Och det är då, när vi ställs inför faktum som utmanar vår föreställningsvärld, som vi människor verkligen kommer till vår rätt.

Länge pratade vi om det digitala arbetssättet och det papperslösa kontoret. Men när så våra invanda beteenden blev omöjliga i den kris vi nu tvingats in i tog vi ett enormt kliv och gjorde just det vi så länge bara pratat om. Jag tror att den förändringen på många sätt kommer att ändra synen på vår fysiska arbetsplats och våra kontor och dess funktion, men också på hemmet och närmiljön i våra bostadsområden – som plötsligt blivit vår nya arbetsplats, vår nya semesterort och vår närmaste möjlighet till service.

Men jag tror också på att vår förändringsbenägenhet i stort kommer öka. Vi är många som framöver kommer vara mindre rädda, och mer redo för allt som handlar om omställning. Och när det goda som kan komma ur denna kris är en drivkraft och en trygghet inför förändring och innovation ger det oss en möjlighet att förändra det vi tidigare stannat vid att mest ”prata om”.

Vi har nu en större möjlighet än någonsin att ställa om för att säkra att samhällsbyggandet tar ett större ansvar för helhet, för långsiktighet och för hållbarhet. En förändring vi inte längre kommer undan är den gröna omställningen vi måste göra där vi måste reducera samhällsbyggandets skada på klimatet.

 

I nyhetsflödet senaste månaderna har vi kunnat läsa om hur näringslivets toppar, både i Sverige och i Europa, krävt att omstarten av ekonomin också utformas med ett tydligt ansvar för att lösa klimatkrisen. Vi har kunnat läsa om att företag som inte kraftigt reducerar sina utsläpp inte kommer överleva. Regeringens politik för stimulanser av samhället kommer specialgranskas av ett klimatråd för att säkra hållbara prioriteringar som bidrar till klimatlagens krav på att Sverige ska halvera sina utsläpp till 2030 och vara klimatneutralt till 2045. En total minskning till 1/10 del av dagens utsläppsnivåer. Vidare träder i år EU:s handlingsplan i kraft för hållbara finanser som påverkar samtliga finansieringsinstitut och hur de framöver ska värdera, utvärdera och prissätta hållbarhetsrisker i sina investeringar. Och snart har vi en ny lag om att våra byggnader ska klimatdeklareras.

Det är en grön omställning som kräver innovation, förändringsbenägenhet och mod. Just precis det som vi nu lärt oss att vi faktiskt har en hel del av.  Mod, innovation och omställningskraft som kommer vara avgörande när vår bransch, som står för 1/3 av Sveriges koldioxidutsläpp, nu ska sluta vara en del av problemet, och istället bli en del av lösningen.

Men här krävs också en stor dos ödmjukhet och lyhördhet. Egenskaper vi på ÅWL ofta får så mycket uppskattning för från våra kunder. Och det är här det blir riktigt spännande att tillsammans utmana vår tanke och identifiera hur omställningen kommer att påverka utformningen av våra städer och byggnader, beteenden och livsstilen hos våra brukare, såväl som våra samarbeten, vår yrkesroll och våra arbetsprocesser.

Vår nuvarande ekonomiska modell tog vi fram som en lösning på vår tidigare största kris, våra två världskrig, en lösning där hjulen skulle snurras igång, välfärden byggas, folket tas ut från fattigdom och in till livskvalitet. Den modellen, byggde på ett linjärt tänk där synen på resurser i form av råvaror var obegränsad och måttstickan för tillväxt och framgång byggde på att producera mycket till en låg kostnad med begränsad kvalitet för att hålla nere livslängd och hålla uppe efterfrågan.

 

När vi nu ställer om, måste vi göra det med en annan modell. En modell som är cirkulär. Där tillväxt och värde i högre grad genereras av att tillverka så lite nytt som möjligt, med så lite nya råvaror som möjligt. Men istället underhålla, utveckla, förädla och uppgradera – och till sist återbruka och återvinna. Lösningar som löser nya behov med befintliga resurser. Som kan bevisa och redovisa att de inte gör skada på människor och natur för att på så sätt öppna dörrarna för den nya sortens investeringar som vill, och måste ta ansvar.

Jag ser att vi nu har en unik chans att med gemensamma krafter återstarta samhället på ett sådant sätt att klimatfrågan blir central i de värden vi skapar. Där vi tillsammans är lyhörda för såväl kundens, brukarens, samhällets som planetens behov.

Vi vill genom den kraft som finns i arkitekturen och den byggda miljön driva på omställningen till ett hållbart samhälle, och på så sätt skapa ett bestående värde för vår bransch och våra kunder.

Cecilia Holmström,
VD, ÅWL Arkitekter

Cecilia Holmström, VD ÅWL Arkitekter